Nästan halvvägs in i 2019 tar vi oss en titt i backspegeln och stämmer av med Victor Sjöström, 14 år och en av klubbens juniorspelare som på allvar testade på europeiska turneringar under 2018.
Hej Victor, förstår att du har haft ett spännande 2018 bakom dig – berätta!-Ja, det har varit grymt kul! Utöver vårt gemensamma mål att utveckla min tennis ville jag även testa på en del större europeiska turneringar. Ruggigt spännande och lärorikt, bl a hela organisationen runt om turneringarna. T ex rutinerna med obligatorisk sign-in (med ID/passet) senast fredag 18:00 lokal tid för kval på lördagen, kvalfinal på söndag och sedan start av själva huvudturneringen på måndag – om man undvikit förlust alltså... Det var såklart tufft i början men jag tyckte att jag kom ganska snabbt in i systemet och har nu rätt bra rutiner vad gäller förberedelser och fokus.Hur då, kan du ge exempel?-Det mesta, allt från att packa rätt antal tränings- och matchsställ till att ha med senor, grepplindor, extra skor, lite lätta snacks mm till själva förberedelserna inför match. Dessa börjar i regel dagen innan match, med inbollning på kvällen, bra och näringsrik middag, mycket sömn och tidig start med matchinbollning direkt efter frukost och sedan dusch och ladda batterierna inför match. Förhoppningsvis vinner man och belöningen blir till slut, efter flera vinster, att några dagar senare få tvätta tidigare använda matchställ i duschen – när man gått riktigt långt alltså…Vad var största glädjen under 2018?- Måste nog vara när jag tog mina första europeiska rankingpoäng efter tufft kval och sedan ännu tuffare match i första omgången i O
ulu (Finland) – otroligt härlig känsla! Både vinsten men också vetskapen om att dessa poäng och ranking kommer ge mig bättre möjligheter att gå vidare i kval framöver och även att komma direkt in i huvudturneringarna, vilket innebär flera matcher om ytterligare rankingpoäng.Just det, apropå poäng – stort grattis till flera goda insatser och bra Europa-ranking!(Victor nådde med 95 poäng plats 378 (7:e bäste svensk) på Europa-rankingen för ”Boys under 14”) -Stort tack, kändes såklart väldigt kul med kvitto på att utvecklingen går åt rätt håll och extra kul när jag mot slutet av året fick några direktplatser genom WC/OA in i större kategori 1-turneringar, vilket var en slags form av uppskattning och uppmuntran. Däremot måste jag kanske erkänna att man ibland rycks med lite i stressen eller jakten på rankingpoäng när man snackar med jämnåriga spelare under de här turneringarna. Minns att Jocke sa ”akta dig så att du inte fastnar i poängträsket…!”. Förstår nu precis vad han menade, lätt hänt att nästa veckas turnering helt plötsligt blir viktigare än den långsiktiga utvecklingen av mitt spel och det blir då lika dåligt som stressigt och obekvämt.När var du som tröttast under 2018?-Jag minns att jag sov nästan ett dygn efter några intensiva dagar i somras. Jag hade precis förlorat 1/8-dels finalen i Ute-SM i Norrköping, tog en snabb dusch innan jag satte mig i bilen med pappa för att åka 55 mil till Danska Hilleröd. Detta för att vara på plats sent på kvällen för nästa dags tävlande, där jag gick in i andra omgången. Jag mötte en hårt nötande Cypriot vars specialitet visade sig vara låååånga dueller…På lite sega ben tappade jag 1:a set och behövde sedan lite tid på mig in i 2:a för att komma igång. Jag vände sent i 2:a och lyckades till slut spika igen matchen i ett evighetslångt 3:e set, där jag tyvärr ådrog mig en bristning i vaden och tvingades lämna WO till nästa dag. Således lite blandade känslor men ändå glädje över vinst och rankingpoäng såklart. Minns sedan bara att jag satte mig i bilen och att pappa väckte mig i Stockholm, ca 8 timmar senare – då är man väl ganska trött…?Ni har rest mycket till många länder, något speciellt minne utanför tennisbanan?-Tycker nog att Islands varma källor och gejsrar var riktigt häftigt.
Pappa är annars bra på att kolla in något museum, typ Guggenheim i Bilbao som var riktigt coolt. Annars har vi förresten en rutin att jag alltid, första kvällen i en ny stad, googlar fram ett 10-tal intressanta fakta om orten vi besöker som jag sedan utmanar pappa på, med frågor under middagen, riktigt kul faktiskt! Ett roligt minne var när jag fick ett wild card till en 16-års turnering i Aviles i norra Spanien. Pappa hade fixat hotell och övrigt men vid sign-in förklarar organisatören att ”hotel is included for players”…”-Såpass, inte illa”, sa pappa och avbokade vårt hotell... Ha, ha!
Andra erfarenheter är naturligtvis lite nya maträtter och miljöer samt att tennis som sport är väldigt mycket större nere på kontinenten. I t.ex. Tyskland, Schweiz och Spanien hade klubbarna där man spelade ofta 15 banor eller fler och var det fullt kunde man åka till grannstaden, inom 15 minuter, och där fanns två lika stora klubbar till…dsKul, och om vi kikar framåt vad gäller fortsättningsvis för 2019?-Nog lite tuffare år eftersom jag fyller 15 i augusti men möter 16-åringar hela året. Tycker dock att jag fått upp farten i tillslag och dessutom blivit bättre på det taktiska spelet och positionerar mig och motståndaren bättre i duellerna. Det i kombination med ett lärorikt 2018 och fortsatt hård träning under året gör 2019 spännande som avstamp och förberedelse inför 2020.Ok Victor, låter spännande - Lycka till!-Stort tack!